Ett litet kontroversiellt ämnen i dagens läge, måste man säga. Det har varit mycket diskussioner sedan smartphones blev så stora huruvida man ska ge sina barn telefoner eller inte och vid vilken ålder.Det vi tänker på är kontaktbarheten. Ur ett rent säkerhetsskäl är en telefon inte ett dumt alternativ. Har man barn som är ute och springer mycket kan det kännas tryggt att veta att man kan få tag på dem. På nätet kan man köpa olika sorters GPS-anordningar som håller koll på ens barn men dessa säger bara vart barnet är. En telefon skapar en direktlinje mellan barn och föräldrar. Är du orolig kan du tala med barnet och skulle barnet akut vilja prata med mamma eller pappa så är man bara ett telefonsamtal bort.Är man rädd att barnen ska spela för mycket på telefonen kan man sätta gränser när man är hemma. Barnet får leka med telefonen bara en viss tid per dag eller till och med bara på helgen. Det går att reglera internetåtkomst samt hur mycket barnet kan ringa med telefonen. Därmed kan man undvika jobbiga räkningar. Åldersmässigt är det väldigt individuellt. Det beror helt på vilken mognad barnet har, hur livssituationen ser ut och hur mycket tid barnet spenderar borta från föräldrarna. Men vid 9-10 års ålder börjar de bli allt mer intresserade av kompisar och lämnar föräldrarnas beskydd. Det kan vara ett bra introduktionsår.En telefon kan vara en högst intressant present också, eller bara tillbehör till en telefon som barnet redan har. Ett par bra hörlurar så barnet kan spela fritt i soffan och föräldrarna kan fortfarande se på sina program eller lyssna på musik. Det kanske inte är en sådan dum gåva?